Familjärt

Nu har jag lagt ut en ny sida, det blev min mammas tur den här gången.
Tur förresten, det vet jag inte.
Vet inte om det finns något jag kan kalla för tur, när det handlar om min mamma.
Fast, det skulle vara att jag inte växte upp tillsammans med henne, det tycker jag är tur.
Inte för att min barndom var särskilt bra, men den hade säkert inte blivit bättre tillsammans med henne.

Det låter lite hårt, när jag läser de raderna.
Men jag har för länge sedan insett att man inte saknar eller älskar det man aldrig haft.
Man kan bara sakna och längta efter det man hoppades på, eller drömde om, och det kunde min mamma aldrig bli.

Jag har aldrig känt min mamma, hon försvann ur mitt liv när jag var så där 1½ år.
Därefter träffade jag henne bara tre gånger, kanske fyra om minnet sviker lite.
Så att göra en sida om henne blev lite knepigt. Någon man inte känner, men ändå har massa känslor runt, och dessutom tycker illa om.

Så nu har du fått en liten förklaring, varför du bör ha lite överseende när du läser den sidan.

Det finns bara en sida att skriva, som blir svårare ändå, det är den om min farmor.
Henne växte jag upp med, och henne kände jag.

Till sidan om min mamma Annette

/T

När man väl sitter framför "burken" försvinner bara tiden ibland.
Jag fortsatte på gårdagens jobb, så nu är även Nils anfäder utlagt som en egen sida.
Men, förvänta dig inte för mycket. Bilder finns det en del, men jag vet inte vilka personerna är.
Så jag sitter här och hoppas på att någon "därute" ska råka känna igen någon av dem.

Har du rötter på Tjörn och då gärna i Stenkyrka?
Vill du titta igenom bilderna så blir jag jätteglad.
Skriv sen en rad, så blir jag ännu gladare.

God fortsättning till ALLA

/T

Efter att ha suttit framför datorn en hel dag och jobbat febrilt, är en liten bit klart.
Nils, min farfar har fått sin sida helt uppdaterad.
Alla bilder är utbytta mot de som scannats in med nya scannern, och fler bilder har tillkommit.

Det tog tid, och ögonen blev grusiga.
Nu ska bara de andra sidorna fixas och och några nya göras,
det är skönt att veta att man inte behöver bli sysslolös ;)

Är du nyfiken och vill veta lite mer om min farfar, så klickar du på bilden och kommer till hans egen sida.



/T

Idag är det Ingas födelsedag på riktigt, i helgen firade vi bara den.

Det finns en mycket trevlig artikel i Alingsås Tidning, där kan du få veta lite mer om henne.

Många kramar till Inga, och många tack till hennes familj som fixade festen.

/T

Tidigt Lördag morgon, idag kan jag glömma allt vad sovmorgon heter.
Strax före sju åker vi hemifrån, tar bilen in till stan.
Det tjänar vi ca en timma på, det är mycket värt så här dags.
Sedan går tåget till Alingsås strax efter åtta.
Frukost blir det till att äta på tåget eller på Centralen, vi gör verkligen allt för att slippa gå upp tidigare.
I Alingsås blir vi hämtade och åker till Horla. Det är där födelsedagskalaset hålls.
Det är Inga, min mormors syster, som fyller 90 år. Den delen av släkten är det verkligen krut i.

I lucka nr 15 kan du hitta lite annat som är 90 år.

Jag vet att det är länge sedan jag gjorde något åt mina släktsidor på webben,
men jag hoppas att det blir lite gjort under Jul och mellandagarna.
Kanske blir det även några bilder från kalaset som jag kan lägga ut, med släktingarnas godkännande.
Vi får väl se.

/T

Har just sett att min syster har blivit vald till Lucia.

Dagens artikel i Metro hittar du här

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om kronan, sitter den verkligen som den ska??

Kram på dig syrran!

/T

Två mycket trevliga herrar på 70+ har berättat för mig om ett sedan länge försvunnet Göteborg. De var klaskamrater med min pappa i början på 40-talet.
Vi träffades hemma hos en av dem på Hisingen. De hade inte sett varandra på mycket länge, men kände genast igen varandra.
Den eftermiddagen var det många minnen och historier som fick liv. Jag fick även med mig ett par bilder från den tiden, de kommer jag att lägga ut på min hemsidas ”Släkten”-sidor lite senare.
Lite senare på kvällen blev jag bjuden på middag och trevligt sällskap hemma hos en släkting. Även där lyckades jag få med mig ett par bilder som så småningom kommer att hittas på hemsidan.

Imorgon, Fredag, ska det fotograferas lite och sedan är det dags för Julmarknaden på Liseberg.


/T

Igår fick jag beskedet att en gammal vän hade gått bort under natten.
Det var inte väntat.
Han var inte sjuk.
Han skulle ha fyllt 43 den här månaden.

Chocken och rädslan kommer direkt, de känslorna är enkla. Men hur förstår man att han aldrig mer kommer att finnas? Just nu är det inte gripbart för mig.
Jag kan aldrig förstå hur det känns för hans familj, inte förrän jag upplever det själv. Och just nu är det med obehaglig tydlighet som jag blir medveten om att, det kommer att bli min tur att känna så någon dag, men inte just idag.

När någon i ens närhet går bort blir man inte bara ledsen, man blir oftast rädd och orolig. Troligen beror det på att vår hjärna använder verkligheten till att förbereda oss på hur vi kommer att känna när det händer oss.
Och eftersom jag som de flesta är lite egoist, tycker jag att det nog är bra. För jag vill gärna leva länge till, och då blir det ofrånkomligt att uppleva sorgen av att någon nära går bort. Vi människor lär oss genom att öva och genom att tänka på saker.
Så, idag lär jag mig något, och det tackar jag för. Varken livet eller lärdom är alltid trevliga, men inte desto mindre nödvändiga.

Jag tackar min vän för den tid jag fick känna honom.
Till hans familj skickar jag all min kärlek och tröst, de behöver det.

/T

I Tisdags var det budgivning på Stensnäsgård Prästgård utanför Gamleby. Och jag var med i budgivningen, men bara nästan ända fram. Priset blev förståss för dyrt, det hade jag misstänkt ända från början, men man måste ju försöka.

Det här var första gången mina drömska planer (läs inte ”lömska planer”) ledde till en budgivning. Innan har jag mest pratat om det. Det är ofta så med mig, jag pratar om saker, en lång tid. Sedan pratar jag om det ett tag till, och kanske ännu lite mer, innan det sker.
Mycket snack och lite verkstad, kanske du tänker, och det är möjligt. Men jag har alltid behövt tid på mig innan större saker kan ske. Och att flytta så där en 30 mil, är för mig rätt stort.
Därför var det glädjande att inse att jag inte bara drömde utan faktiskt försökte handla, även om jag inte fick köpa.

Men vad gör man sedan, när luften går ur?

Jag bestämde mig för att använda köplusten lite, tröst-shoppa brukar det kallas. Det där nya köksbordet är det dags att leta reda på, och kanske byta innerdörrar som vi pratat om. Ek-bänkskiva i köket som passar det tänkta bordet, skulle vara snyggt.
Hur tröst-shoppar man för ett helt förlorat hus? Det kan bli rätt dyrt. Vilken tur för ekonomin att alla sakerna var bestämda för länge sedan, men bara inte hade blivit av.
Planerad tröst-shopping, finns det? Lite typiskt mig, jag ska ha full koll, samtidigt som jag försöker slarva.

Sedan kommer sonen och säger,
– Du skulle verkligen behöva byta ut tangentbordet och musen, dom är inte särskilt fräscha längre.
– Varför då, undrar jag. Dom fungerar ju bra. Det verkar lite onödigt tänker jag.
– Gör dom, undrar sonen, med både tålamod och överseende.
– Du kan testa mitt tangentbord om du vill, och musen är ergonomisk, säger han.
Och visst, när jag testat hans och går tillbaka till mina, inser jag, efter en stund. Dom fungerar inte alls lika bra, och jag har faktiskt haft dom väldigt länge nu.

Så nu slösar jag på ”riktigt”, och beställer både tangentbord, mus och handledsstöd.
Dessutom blir det en ny scanner, som jag kan ta med mig till Göteborg. Jag ska ner och träffa några gamla klasskamrater till min pappa lite senare i höst. De gick tillsammans i 6an, och året var 1944. Så jag hoppas på att få ett och annat foto med mig hem, och många härliga historier från den tiden.

/T