Club Karaoke - Björn Hellberg

"Club Karaoke" är Nr 2 i Björn Hellbergs serie om Loviken.
Även den lättläst, språket flyter fint, samma stil som i ”Paria”.



Men sedan räcker det inte till, inte riktigt, inte enligt min smak.
Karaktärerna är inte tillräckligt djupa, handlingen är både enkel och trevlig, men framför allt förutsägbar.
Det är populärt att teckna karaktärers privatliv som en bihandlig, tom Nesser gör det. Men hos de flesta känns det ytligt, rentav såpoperainspirerat, och mest påminner det mig om Läckberg, vilket inte är en komplimang.

Jag får för mig att Björn Hellberg är en för snäll och god person för att kunna gestalta dårar och mördare. De saknar djup och trovärdhet.
Om jag gissar rätt, är jag glad för Björns skull.

Det bästa i "Paria" och "Club Karaoke" är inledningen, de är spännande och nästan knivskarpa. Men sedan händer något, något som gör att man hellre vill läsa resten på inlednings-historien än själva boken.

Trots det ska jag läsa en till av Björn Hellberg, en av de lite äldre böckerna.
Orsaken är att det finns potential, det är inte dåliga böcker, de är bara inte tillräckligt bra. Och om de nya böckerna inte räcker till, så gör kanske de äldre det.

Sista försöker kommer att bli med ”Förhäxad”.

/T

Läs även andra bloggares åsikter om Club Karaoke, Björn Hellberg, polisroman
Läs även på Bokrecension.se