Senaste cirkel-boken var Majgull Axelssons ”Is och vatten, vatten och is.”
- En riktigt bra bok, tänkte jag halvvägs in, både glad och förvånad.
Det är ju inte så lätt att få positiva omdömen av mig, men denna gång överväger de klart.
Majgull är mycket bra på att beskriva platser och stämningar, lågmält, detaljerat och med övertygelse. Ett flertal gånger bjöd boken på blixtsnabba tidsresor, bakåt, till stunder i mitt eget liv.
Tydliga bilder med starka känslor, som jag lagt många års arbete på att tränga undan, återvände utan förvarning. Det fick mig att hastigt, dra efter andan, och undra med en snabb ologisk tanke
- Hur visste hon det om mig?
Vi tror ju så gärna, att vi är unika och helt ensamma i våra svåra och mörka stunder, men så är det ju inte. Säkerligen delar jag igenkännandet med många andra läsare, och på så sätt känns det lite enklare.
Även om boken får betyget ”Bra!”, vill jag gärna komma med lite konstruktiv kritik.
En något djupare beskrivning av de olika karaktärerna skulle inte ha skadat. Varför inte lite mer om tvillingarnas föräldrar? En manisk fader och en moders tillkämpade kyla väcker funderingar, inte bara om dem utan även om generationen före.
Jag hade gärna sett att det blev en riktig familjekrönika, med hela focus på släktledens utveckling. Plats för det kunde lätt skapas genom att ta bort den helt onödiga historien på isbrytaren.
Att Majgull vill leka med så övertydliga metaforer och en symbolik som inte kan kallas för något annat än plattityder, är tråkigt. Och då ska vi inte tala om slutet, som är så tillrättalagt och framtidstros-stinkande att det kan jämföras med värsta sortens amerikansk uppbygglig film från efterkrigstiden.
Slutscenens likhet med Titanic, får mig för en stund att hoppas på det stora isbergets ankomst.
Så, snälla Majgull, skär bort en portion dravel, och ge dig in i gestaltningen på allvar. Då kan det bli något riktigt bra av det hela. Och om du sedan vill skriva en reseskildring, gör det! Du har goda förutsättningar att lyckas.
Mer som kan vara läsvärt av Majgull Axelsson:
Slumpvandring,
Aprilhäxa och
Den jag aldrig var.
/T
Läs även andra bloggares åsikter om
Majgull Axelsson,
Is och vatten,
Titanic
