Thorguns Blogg

Sommarpratare på radio ska väl vara lite lagom trevligt och sommarlätt.
Trodde jag.

Gissa om jag blev överraskad när jag råkade lyssna på gårdagens program.

Öronen spetsades och växte en meter minst,
innan jag hann upp från golvet och målandet av elementen.
Snabbt fram till radion för att höja ljudet, det här vill jag höra ordentligt.


Killen heter Raymond Ahlgren, som bilarna, och han verkar svår att stoppa.

Programmet kan lyssnas på i 30 dagar som pod-radio
GÖR DET!!

Blir du provocerad av det han säger?
Utmärkt!
Då behöver du lyssna om igen, ända tills.........

Du kan även passa på att lyssna på andra sommarpratare som du hittar på den här sidan, men om det är värt besväret kan jag inte säga.

Raymond är en kille som måste kollas upp.
Är han så bra som det låter?
Boken han skrivit borde nog läsas.

Hög Standard.
Va faan e hög standard.

/T


Läs även andra bloggares åsikter om P1, Sommarprogram, Raymond Ahlgren, Sommar i P1, sommarpratare, hög standard
Vad skriver Knuff?

Dags att tipsa om en vernissage


Den 23 Augusti är det dags på Galleri Svea i Gamla stan

Fyra Stockholms-fotografer har en gemensam utställning.

Här är en kort presentation av de fyra, presentationens andra sida innehåller ett smakprov av fotografernas bilder.

Du kan även titta in på deras sidor,
Daniel Andersson
Hans Wahlgren

Sture Nilsson och Kajsa Lundqvist hittar man på Stockholms Leicaklubb

/T

Läs även andra bloggares åsikter om foto, fotoutställning, vernissage, Stockholms Leicaklubb, Galleri Svea

Håkan Nesser är nog en av mina favoritförfattare för tillfället. Där har han sällskap av bla Carter Dickson/John Dickson Carr, Tolkien, Stieg Larsson, Leif G.W. och Stieg Trenter.
En mycket trevlig samling av underhållande författare.



Nåväl, ”En helt annan historia” har verkligen en annan historia i sig.
Den är rätt skruvad, helt klart förvånande, men inte en av Nessers bästa.
Det betyder inte att den är dålig, absolut inte, den är bra, men det finns bättre.



Välj gärna ”Kim Novak”, ”Svalan Katten Rosen Döden” eller en av de senare i Van Veeteren-serien.
Dessa böcker har i min smak, en större tyngd, ett djupare mörker, en större insikt i människans dunklaste hörn. Det är väl, trots allt, för sina psykologiska persongestaltningar som Nesser kliver upp i den högre divisionen.

Däremot glädjer det mig att i och med Barbarotti, har Håkan Nesser börjat skriva något mer ”normala” böcker. Under de sista böckerna i Van Veeteren-serien kunde jag inte undgå att undra, om Håkan Nesser skulle komma ut ur detta med förståndet i behåll.
Med det menar jag, att de mänskliga avgrunderna hos vissa karaktärer, var så djupt att även en erfaren författare skulle kunna drunkna däri.

Gränser är till för att överskridas, men bara till en viss gräns, därefter kan det ha gått för långt.

/T

Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Nesser, En helt annan historia, Barbarotti, Van Veeteren

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om En helt annan historia av Håkan Nesser

Jag presenterade er för Spike Jones förut, men det här är något som passar mig ännu bättre.

TRUMMOR

Även här skyller jag till viss del på min pappa.
Han lärde mig att Gene Krupa var en gud, men jag vet att det finns fler religioner.


Detta är lite godis från gamla tider.
Vem sa att det inte svängde om musiken på 40-talet?
Så här kan en "typisk" 40-tals grabb se ut.


Pojkar brukar gilla elgitarrer och flickor föredrar trummor.
Flickor är alltså klokast..

Om det hade funnits elgitarrer på 40-talet,
när skulle då hårdrocken ha börjat?

/T

Läs även andra bloggares åsikter om Gene Krupa, trummisar, 40-tals musik

Åke Edwardson skriver inte bara kriminalromaner, han har även skrivit en novellsamling som heter ”Genomresa”. 24 noveller om glesbygd, män, 50- och 60-talen, samt vemod.


På grund av min släktforskning har jag ett rätt stort intresse av denna tid.
Boken får mig direkt att reflektera över min pappas ungdom, och över hur det var att vara man eller pojke på den tiden.
Att de båda kommer från Göteborg, kan vara en tillfällighet.

Novellerna är rätt korta och slutar ofta med en öppen fråga, om hur det går, sedan. Detta ger bra spelrum för fantasin, och ger dig valfrihet i hur djupt du vill gå in i underliggande strömmar.
Det är en mycket intressant samling berättelser, stämningar och karaktärer är bra formade.

Melankoli kan man kalla det, eller djupsinne, eller kanske bara en bild av hur vilse en stor del av alla män var, då, och kanske även nu.
Det är lätt att höra Nils Ferlin och Dan Andersson som en viskning i bakgrunden.

Åke Edwardson ger dessa känslor ett ansikte. Jag funderar en del över hur väl han själv känner till alla dessa mörka labyrinter.

Min gissning blir att det är rätt väl.

/T

Läs även andra bloggares åsikter om Åke Edwardson, Genomresa
Läs vad som skrivs på Knuff
Eller på Bokrecension.se

Efter lite värme i helgen, så lös de två första gula.
Dags för provsmakning.


Den ena var Sun Gold, riktigt stark i smaken. Det sved lite i ena mungipan.
Det något tjocka skinnet är förlåtet om bara smaken, som är fantastisk behålls.


Den andra kom från "Putte", även det en gul körsbärs-tomat.
God smak, tunnare skinn, kanske lite mjölig. Men det verkar helt OK.

Nu hoppas jag på värme och goda skördar.

/T


Läs även andra bloggares åsikter om Tomater, Sun Gold, körsbärstomater, gula tomater