Tusen strålande solar av Khaled Hosseini
31 01 2008
I måndags var det träff med bokcirkeln. Vi hade alla läst Tusen strålande solar av Khaled Hosseini.
En bok som alla verkar älska, känna starkt för och fälla många tårar över.
Men inte jag…..
Har funderat en hel del sedan i måndags, över varför boken inte griper mig.
Varför inte en tår kommer trots att jag brukar vara bra på det. Att gråta alltså.
Boken tar upp ett mycket viktigt ämne, eller rättare sagt flera.
Det har jag inga problem med. Men boken.... den skulle ha kunnat vara så mycket bättre.
Språket är inte heller särskilt dåligt.
Så varför i hela fridens namn är boken inte bra??
Är det boken eller författaren som är mitt problem?
Khaled Hosseini, född 1965 i Afghanistan. Son till en diplomat, och hans mor var lärare i Farsi och historia på en stor high school i Kabul. 1976 stationeras fadern i Paris, och hela familjen flyttar med. 1980 söker de asyl i USA istället för att flytta tillbaka till Afghanistan. De får asyl och flyttar till USA. Efter high school läste Khaled först biologi i flera år, därefter utbildade han sig till läkare. Khaled bor nu med sin familj i norra Kalifornien. Här är hans hemsida Innan jag läste boken hade jag inte läst ett ord vare sig om författaren eller hans tidigare bok.
Men nu, börjar jag sakta ana vad det kan vara som stör mig.
En överklasskille som flyttar från Afghanistan när han är 11 år. Växer upp med tjänare och högutbildat folk omkring sig.
Upplevde aldrig statskuppen, aldrig bomberna, ockupationen, inbördeskriget och aldrig hur detta påverkade människorna.
Vad har han för känslomässig förankring i det han skriver om?
Vad har han för kunskap eller erfarenhet av krig, förtryck, kvinnoförakt så som det yttrar sig i Afghanistan?
Allt han vet, kan inte vara något annat än hörsägen och berättelser från andra.
Djup och äkta inlevelseförmåga kan ibland kompensera för dessa brister, men så är inte fallet här.
Khaled har även försökt skriva boken utifrån två kvinnor.
Modigt, är väl det minsta man kan kalla det.
Med tanke på hur totalt okunnig han måste vara, om kvinnors inre tankar och känslor, så har han lyckats rätt hyfsat.
Slutet har allt för många kännetecken från amerikansk kultur. Visst, han är amerikan. Men han borde försöka att behålla sina rötter och sin själ. Att degraderas till amerikansk melodram, borde inte vara något att sträva efter.
Boken kan informera, väcka till debatt, skapa opinion och kanske även öka vår förståelse.
Allt detta är gott, därför är boken god.
Men någon bra författare är han inte, inte än i alla fall.
/T
Kategorier : Litteratur
Trackbacks : Inga trackbacks»










